Dövskolan i Mwanga och examen på universitetet

onsdag den 22 november 2017

Hej igen!

 I början på veckan besökte jag Skolan för döva i Mwanga. Det var mycket trevligt. Skolan startades på 60-talet till stor del med SIDA medel och en av de första lärarna var Gunilla Persson, som jag besökte innan jag åkte iväg. Jag tror inte vi kan förstå vilken stor betydelse Gunilla haft för den här skolan.  Många i personalen har arbetat tillsammans med henne och flera av hennes elever arbetar på skolan i olika befattningar. Enock är skolpräst och lärare i religion och Hosianna sitter i receptionen och arbetar med administration. Textilläraren är också en tidigare elev på skolan. 

Det fanns för närvarande 108 elever på skolan från 7 års ålder och i 10 årskurser. De bor i elevhem på skolans område och många kommer långt ifrån. Rektorn berättade att de inte får ersättning för reskostnader och därför är det många som inte kommer till skolstarten för att föräldrarna inte har råd att betala biljetten. Men de kommer alla så snart det ordnat sig. Rektorn berättade också att det är väldigt svårt att hålla kontakt med barnens föräldrar eftersom de inte har råd att komma till skolan. Många av föräldrarna har därför inte heller lärt sig teckenspråk, vilket gör det svårt för familjen att kommunicera, när barnen kommer hem på loven.

Den här veckan var den sista på det här skolåret. Eleverna gjorde examensprov, som de måste få godkänt på för att få börja i nästa årskurs efter jul. Annars får de ”repetera” = gå om den här årskursen. Dessemellan arbetade de med gräsklippning och annat för att göra fint på skolan inför examen på fredagen.

I lördags var det examensdag på SEKOMU. Det pågick nästan hela dagen och var mycket högtidligt. Alla som skulle ta examen, cirka 400, ledningen, professorer och lärare var klädda i kåpor och hattar, olika beroende på vilken fakultet man tillhörde. 

Vi tågade mot aulan i S. W. Mkapa huset med blåsorkester i täten. I aulan satt biskopens ställföreträdare i högsätet, eftersom biskopen är styrelseordförande, men för tillfället var på resa till Tyskland. Många tal och musikinslag framfördes innan själva utnämningarna började. Teckenspråkskören framförde Tanzanias nationalsång, SEKOMU-kören en traditionell sång och SEKOMU-sången. Och så inte minst kören från Skolan för blinda, som leddes av Elin Isaksson och kören från Rainbow School under ledning av Katarina Lundberg. Det var en solig och varm dag , bara det att det varade lite väl länge, särskilt som allt som sades var på Kiswahili.

Hälsningar,

Elsa