måndag 30 oktober 2017

SEKOMU 10 år

Hej!
Igår firade vi SEKOMU universitetets 10- års jubileum; 5 år som college och 5 år som universitet. Festligheterna började redan i fredags. 


Körerna anländer till Benjamin William Mkapa huset
Då var det körtävling och 37 körer ställde upp. De kom från hela stiftet och många hade övat och ordnat med sina dräkter i ett helt år. Varje kör hade 20 minuter till förfogande och klockan blev tre på morgonen innan alla hade visat sina program.

kör från Tanga
Irente-kören med Elin på trumma
Klockan 9 igår morse var det dags att inta sina platser igen. Klockan halv elva började gudstjänsten med biskop Stephen Munga i spetsen. 

Biskop Stephen Munga predikar
Hedersgäst var Tanzanias förre president Benjamin William Mkapa och hans fru. Han har varit här många gånger tidigare och han har också gett namn åt det fina hus där vi höll till. 


En annan hedersgäst var Mama Kolowa, änkan efter den man som gett universitetet dess namn, Sebastian Kolowa.  
Mama Kolowa och Joyce Kibanga
Det var mycket festligt, särskilt som de bästa körerna uppträdde under gudstjänsten och i en konsert efteråt.

Ett annat inslag i jubileet var att man satte igång en trädplanterings kampanj. En miljon träd ska planteras på ett år! Se mer om det på sekomu.ac.tz

Vi hörs!

tisdag 24 oktober 2017

Tanga


Den här helgen har vi varit på resa till kusten och staden Tanga. Jag reste tillsammans med de tre svenska praktikanterna (Mer om resan på deras blogg http://blogg.svenskakyrkan.se/asante-irente/ ), en av mina kolleger och en av studenterna, som heller aldrig hade varit i Tanga. Vi åkte minibus (dalla dalla) dit och det tog nästan fem timmar.

Tanga ligger vid Indiska Oceanen och vi fick verkligen njuta av värmen. 26 grader på natten och 32 på dagen blev nästan lite för mycket, i alla fall för mig. Men nästan hela lördagen tillbringade vi på stranden och det var härligt att bada i det varma och salta havet.




I Tanga finns en stor hamn och den byggdes en gång för att skeppa ut sisalprodukter. Nu fick jag veta varför jag såg så många stora fält med agave, när jag kom från flygplatsen den första dagen. Det är sisal agave. Produktionen har varit på nedgång under en lång tid, men har nu tagit fart igen. Rep, snören, mattor etc. i naturmaterial efterfrågas nu allt mer. Man skördar genom att skära av de nedersta bladen först och snart ser plantorna ut som ananasfrukter. På hemresan såg vi massor av stora fält med agave. Bussen körde så fort, men jag tog de här bilderna från bussfönstret.



Det här området är känt för sina fina apelsiner och just nu var det skördetid. Så snart bussen stannade till kom försäljare och ville sälja kokosnötter och apelsiner. Vi körde förbi stora fält med apelsinträd med mogna apelsiner. Tyvärr fick jag ingen bra bild på det, men här ser ni de apelsiner jag köpte med mig hem. De har väldigt hårt skal men är mycket söta och saftiga.


Vi såg också stora kokospalmer längs med vägen. 



På ett ställe såg vi en risodling. Bananplantor och avokadoträd fanns det också mycket, men de har vi också här hemma vid.

Sedan vi kom hem till Lushoto i söndags kväll har vädret blivit annorlunda. Regnet vräker ner och forsar fram längs vägarna. Hur länge det ska fortsätta frågar jag alla och får svävande svar om januari … Förhoppningsvis blir det perioder med uppehåll dessemellan. Växter och blommande träd kommer i alla fall att bli mycket vackra.
Vi hörs!



fredag 20 oktober 2017

Dagarna går

Hej!
Idag vill jag visa några bilder från min vardag här på SEKOMU.
Som jag har berättat tidigare är det mycket kallt på nätterna så här på 1500 meters höjd. Det finns ingen värme inne, så på kvällen tar jag gärna på mig dubbla tröjor. Men så vid sex tiden på morgonen kommer solen fram och värmer. Den bästa tiden på dygnet tycker jag är mellan 10 och 11 på förmiddagen och vid fem-tiden på eftermiddagen. Dessemellan är det nämligen mycket varmt och då bränner och värmer solen, så det är klokast att söka sig till skugga. Så har det varit varje dag sedan jag kom hit. Det är sommaren som är på väg!

Här sitter jag och arbetar och fikar utanför mitt hus på förmiddagen om jag inte har något möte. Det finns fyra likadana hus. Jag bor i nummer tre och i bakgrunden ser ni hus nummer två.



Och här några bilder från min kvällspromenad. Då tycker jag det är som vackrast.






Den första dagen kom kocken till mitt hus och serverade middag. Och här kommer Agnes kom med blommor till mig. Varje dag går jag till Cafeterian och äter lunch och frukost och kvällsmat fixar jag här hemma i mitt hus.




För att handla mat är det bäst att åka till Lushoto. Här en bild på väg mot busstationen. Ser ni de blommande jakaranda-träden i bakgrunden med de intensivt blå blommorna?




Vi hörs snart igen!

söndag 15 oktober 2017

Ny vecka

Hej igen!
Den här veckan har jag kommit igång med arbetet här på universitetet. I torsdags var det workshop om ett förslag till en ny utbildning av teckenspråkstolkar. Jag hade träffar med några av de som hade utformat ett förslag till kursplan och till arbetsmötet kom representanter för dövorganisationerna och skolledare och lärare från flera av dövskolorna i landet. Vad som slog mig var den komplicerade situation de har med två talade språk, swahili och engelska och ett teckenspråk, Tanzanian Sign Language, TSL. Vi satt i den här fina byggnaden. Och om två veckor ska vi fira universitetets 10-års jubileum där.



Nu börjar jag bli bekant med omgivningarna här på universitetsområdet och en dag fick jag syn på den här kameleonten. Varningsskyltarna är också lite annorlunda här.




I fredags besökte jag Montessoriskolan i Lushoto. Den drivs av Usambara systrarna. Där finns en tvåårig lärarutbildning och klasser från förskolan.
Jag hade med mig tärningar och visade de blivande läraran hur man kan arbeta med dem i matematikundervisningen.



I förskolan arbetade man med Montessori-materialet om världsdelarna. 50 barn finns det i gruppen!









lördag 7 oktober 2017

Lutindi

Hej igen!
Igår var jag på en fantastisk utfärd. Vi åkte på slingriga och guppiga vägar nerför Usambara berget, sen bar det österut på den släta asfaltvägen till Korogwe. Så tog vi oss återigen upp för berget på ännu mer slingriga och guppiga vägar till Lutindi. Det var en mycket vacker plats, väl värd mödan att ta sig dit. Frisk luft och oerhört vacker utsikt. Där finns ett mentalsjukhus i kyrkans regi. Det finns ett stort utbud av olika arbetsmöjligheter för patienterna inom såväl jordbruk, djurskötsel som hantverk. Te odlas, bereds, paketeras och säljs till exempel här.



Den här dagen var det avtackning av ett tyskt läkar-par som varit där i två år. Joyce Kibanga har ansvar för sjukhuset för kyrkans del och skulle delta, så därför fick vi, volontärer och praktikanter följa med henne dit. Festligheterna började med invigningen av en ny vattenledning till den närliggande byn Nazareth, ett projekt som läkar-paret hade initierat och samlat ihop medel till.





Jag avslutar med några flickor, som tog sin examen som barnskötare i Irente förra veckan.









tisdag 3 oktober 2017

Magamba

Hej!
I lördags kom jag hit till SEKOMU-området och universitetet där jag ska arbeta med specialpedagogik.  Det ligger i Magamba, en liten ort strax utanför Lushoto. Här är vacker natur, mycket grönska och skog och vacker utsikt över Usambara-bergen. Här finns två områden, med skogsparti emellan och där ligger ett antal lärar-villor varav jag får disponera en.

Klockan sex kommer mörkret snabbt och då blir det också kallare och kallare. Idag var det 9 grader ute och rejält kallt inne när jag vaknade. Mitt på dagen var det 21 grader, sol och varmt. Får se hur snart kylan kommer in i huset ikväll. Men alla försäkrar att jag kommit på en mycket bra tid, eftersom sommaren är på väg nu.

Förutom Anneth Munga som är ansvarig för min vistelse här, så har jag nu hunnit träffa många av de lärare jag ska jobba tillsammans med. Margareth är här på sitt andra år här som lärare och hon har tittat in varje dag vid fem-tiden och tagit mig med på promenad. Hon har utforskat stigarna, så vi slipper gå på vägen och jag ser fram emot många eftermiddagspromenader i omgivningarna. Men klockan sex – halv sju gäller det att vara hemma, för sen är det ficklampa som gäller utomhus.


På bilderna ser ni vilken vacker väg jag har till ”jobbet”.